Att strejk är en fransk specialitet är väl ingen hemlighet. Befinner man sig i Frankrike är det snarare en fråga om när, inte om, bussen kommer sluta gå till följd av de anställdas missnöje över arbetsavtalen. Men att miljoner fransmän går ut i strejk under franska revolutionens slagord om frihet, jämlikhet och broderskap i protest mot att pensionsåldern ska höjas från 60 till 62 år kan tyckas vara att ta traditionen lite väl långt.
Hade det varit fråga om satir över fransk strejkbenägenhet, hade det varit riktigt roligt. Men eftersom det nu är på riktigt, och det hela vittnar om en tämligen ohållbar inställning till arbete och vad som krävs för att kunna upprätthålla välfärden i ett land med en åldrande befolkning, så är det inte riktigt lika roligt. Och de som kom på där med frihet, jämlikhet och broderskap hade nog inte varit helt nöjda med att dessa slagord, tillkomna i kampen för medborgerliga rättigheter, nu används i kampen för att människor ska behöva arbeta tillräckligt länge för att ett lands ekonomi ska gå ihop.
Hade det varit fråga om satir över fransk strejkbenägenhet, hade det varit riktigt roligt. Men eftersom det nu är på riktigt, och det hela vittnar om en tämligen ohållbar inställning till arbete och vad som krävs för att kunna upprätthålla välfärden i ett land med en åldrande befolkning, så är det inte riktigt lika roligt. Och de som kom på där med frihet, jämlikhet och broderskap hade nog inte varit helt nöjda med att dessa slagord, tillkomna i kampen för medborgerliga rättigheter, nu används i kampen för att människor ska behöva arbeta tillräckligt länge för att ett lands ekonomi ska gå ihop.