En märklig åsikt som smyger sig in i debatten om burkan och skolorna är om vad plagget symboliserar och om det "hör hemma" i ett demokratiskt samhälle. Man kan givetvis ha åsikter om religiösa plagg utan att det går ut över frågan om hur bärande av dessa bör regleras (eller inte) av politiker. Som sagt tidigare: allt vi kritiserar behöver vi inte nödvändigtvis lagstifta kring. Därför är det en gnutta olyckligt att ett motstånd mot förbud blir synonymt med stöd för en väldigt reaktionär och ortodox form av islam.
En nästan lika konstig position i debatten är den ögontjänarnas liberalism som jag skriver om i Sourze idag:
Men låt oss vara ärliga: burkadebatten är en proxydebatt. Det är inte en debatt om ett verkligt problem. Som jag påpekade i en tidigare artikel finns det troligtvis massvis med konflikter på arbetsplatser som rör piercingar och tatueringar. Ingen av dessa frågor får uppmärksamhet av ett statsråd. De flesta kommentarer i debatten verkar dessutom vara av karaktären för/emot-burkan. Vilket är fullkomligt ointressant i sammanhanget. Intressant är frågan om vad politiker bör reglera eller inte.
När jag för ett bra tag sedan skrev om den europeiska trenden att lagstifta mot burkor på allmän plats citerade jag filosofen Baruch Spinoza. Jag tar och gör det igen:
En nästan lika konstig position i debatten är den ögontjänarnas liberalism som jag skriver om i Sourze idag:
Helt plötsligt är alla emot lagstiftning som ska reglera kvinnors klädsel och livsval. På SVD:s Brännpunkt (5/8) skriver exempelvis Yvonne Ruweida (MP) att "Varje människas makt över sitt eget liv lägger grunden för det fria och öppna samhället." Kom ihåg den berömvärda liberala positionen nästa gång miljöpartiet tillsammans med S+VP försöker reglera ytterligare någon del av våra liv.Min förhoppning är alltjämt att ett liberalt parti ska agera liberalt och att vi söker våra förebilder hos de tänkare och politiska kämpar som stakat ut vägen för modern liberalism. Därför är det oroande att se den perverterade rädslans liberalism - modell Fortuyn - som riskerar att etablera sig i Sverige. Jag skrev här om varför Fortuyn inte bör vara ett föredöme för FP. Jag upplever inte den glidningen än men man ska alltid vara vaksam.
Men låt oss vara ärliga: burkadebatten är en proxydebatt. Det är inte en debatt om ett verkligt problem. Som jag påpekade i en tidigare artikel finns det troligtvis massvis med konflikter på arbetsplatser som rör piercingar och tatueringar. Ingen av dessa frågor får uppmärksamhet av ett statsråd. De flesta kommentarer i debatten verkar dessutom vara av karaktären för/emot-burkan. Vilket är fullkomligt ointressant i sammanhanget. Intressant är frågan om vad politiker bör reglera eller inte.
När jag för ett bra tag sedan skrev om den europeiska trenden att lagstifta mot burkor på allmän plats citerade jag filosofen Baruch Spinoza. Jag tar och gör det igen:
The ultimate aim of government is not to rule, or restrain, by fear, nor to exact obedience, but contrariwise, to free every man from fear, that he may live in all possible security; in other words, to strengthen his natural right to exist and work without injury to himself or others.Det är inga ord som inbjuder till ren anarki eller en nattväktarstat. Däremot är det ord som varnar oss för att vara alltför glada med förbuden, pekpinnarna och den paternalistiska styrningen. Det är det minska jag förväntar mig från liberala politiker.