För ett bra tag sedan skrev jag tillsammans med Alexander Bard och Camilla Lindberg om den godtycklighet som finns i Sverige gällandes moms på kulturproduktion. Då var temat datorspel kontra opera, vilken kulturform är det som premieras från statligt håll?
Vi efterfrågade en enhetlig momssats på kulturskapande. Inte mer än rimligt i ett land där en rad kulturformer trängs och där utvecklingen går väldigt snabbt. Inbyggt i det resonemanget menade vi även att man från offentligt håll helt missat att man i Sverige har en oerhört vital datorspelsscen, såväl en skapande som konsumerande.
Mot bakgrund av detta är det väldigt glädjande att se att KD tar tag i frågan. Idag skriver Irene Oskarsson och Dan Kihlström mycket bra om spelkulturen i Sverige:
Men det viktiga är inte att politisera frågan för mycket utan att se till att politiker håller sig undan så mycket som möjligt och inte står i vägen för olika verksamheter. En enhetlig kulturmoms är ett exempel. En mindre fördomsfull inställning från lokalpolitiker när det kommer till paintball är en annan. Oavsett så är det mycket bra att frågan diskuteras från politiskt håll.
Vi efterfrågade en enhetlig momssats på kulturskapande. Inte mer än rimligt i ett land där en rad kulturformer trängs och där utvecklingen går väldigt snabbt. Inbyggt i det resonemanget menade vi även att man från offentligt håll helt missat att man i Sverige har en oerhört vital datorspelsscen, såväl en skapande som konsumerande.
Mot bakgrund av detta är det väldigt glädjande att se att KD tar tag i frågan. Idag skriver Irene Oskarsson och Dan Kihlström mycket bra om spelkulturen i Sverige:
Vår bild av kulturen i Sverige behöver nyanseras och vidgas. Kulturen är mycket mer än de stora scengolvens melodramer eller barnteatrarnas berättelser om hur Krösus får på moppo. Kulturen omfattar detta men behöver tänkas större in i vårt folkrörelseliv. Vi kristdemokratiska riskdagsledamöter menar att brädspel och lajv är kulturformer som förtjänar mer än en axelryckning eller ett överseende leende. De gemenskaper som i tysthet stretar på har ett relaterat syskon i den gigantiska Medeltidsveckan runt Visby som just nu samlar tusentals besökande.Som brädspelare, rollspelare och kanske framförallt datorspelare glädjer det mig väldigt mycket att KD tar upp frågan, det borgar för att det kan bli en framtida fråga för alliansen. Vad jag dock saknar i artikeln är ett konkret förslag. Det är bra att politiker förstår att det existerar en bredd av kulturformer i Sverige. Det leder till att vi inte diskriminerar eller osynliggör vissa genrer. Såväl paintball som rollspelandet har fått utstå mycket spott och spe från politiskt håll genom åren.
Men det viktiga är inte att politisera frågan för mycket utan att se till att politiker håller sig undan så mycket som möjligt och inte står i vägen för olika verksamheter. En enhetlig kulturmoms är ett exempel. En mindre fördomsfull inställning från lokalpolitiker när det kommer till paintball är en annan. Oavsett så är det mycket bra att frågan diskuteras från politiskt håll.