Radikalt och kontroversiellt förslag från Johnny Munkhammar (M):
Även om det finns problem med att urskilja vissa områden på det sätt som Munkhammar föreslår är det ett förslag som syftar till ekonomisk stimulans utan att staten faktiskt planerar fram hur stimulansen ska utföras. Ett vanligt problem med offentlig insatspolitik är att satsningarna och är dåliga investeringar. Pengar kommer fel och försvinner iväg i byråkrati och omkostnader. AMS-åtgärder är ett bra exempel på detta.
Att sätta in en generell lösning lämnar istället valfriheten åt enskilda individer att förvalta möjligheterna utan att det finns specifika krav på motprestation eller liknande. Det borgar för att företag kan skapas och därmed arbetstillfällen.
Men det finns stora problem med att skapa specifika lagar och regler för vissa områden. Även om det konkret inte handlar om identitetspolitik så finns det drag av precis det. Bättre vore med strukturella förändringar för hela landet, en seg arbetsmarknad är inte bara ett problem i förorter utan även småorter. Att urskilja förorterna är egentligen felaktigt. Vad vi behöver är inte mer särlösningar.
Härom veckan brann Rosengårds centrum – igen. Den sociala desperation som utlöser detta beror på utanförskap, som i sin tur ytterst handlar om arbetslöshet. Situationen är orimlig – men kan lösas. Forskningen är relativt samstämmig rörande orsakerna: Omfattande regleringar på arbetsmarknaden och höga skatter. Det är sådana hinder för jobb som måste rivas. Är en förändring över hela landet inte möjlig kan frizoner vara en lösning. Då skulle områden som Rosengård befrias från skadliga skatter och regleringar. Då vore det lättare att starta företag, billigare att anställa och lönsammare att investera där.Det ett konkret förslag för att komma åt strukturella problem med en stagnant ekonomi och seg arbetsmarknad. Till vänster har vi politik som går ut på att gödsla pengar över problem, från SD finns knappt idéer på integrationsområdet.
Även om det finns problem med att urskilja vissa områden på det sätt som Munkhammar föreslår är det ett förslag som syftar till ekonomisk stimulans utan att staten faktiskt planerar fram hur stimulansen ska utföras. Ett vanligt problem med offentlig insatspolitik är att satsningarna och är dåliga investeringar. Pengar kommer fel och försvinner iväg i byråkrati och omkostnader. AMS-åtgärder är ett bra exempel på detta.
Att sätta in en generell lösning lämnar istället valfriheten åt enskilda individer att förvalta möjligheterna utan att det finns specifika krav på motprestation eller liknande. Det borgar för att företag kan skapas och därmed arbetstillfällen.
Men det finns stora problem med att skapa specifika lagar och regler för vissa områden. Även om det konkret inte handlar om identitetspolitik så finns det drag av precis det. Bättre vore med strukturella förändringar för hela landet, en seg arbetsmarknad är inte bara ett problem i förorter utan även småorter. Att urskilja förorterna är egentligen felaktigt. Vad vi behöver är inte mer särlösningar.