När Peter Weiderud från den socialdemokratiska broderskapsrörelsen mfl skrev på DN debatt nyligen var jag inte förvånad över resonemanget. Religionen är ett särintresse som gör anspråk på att vara ett universellt intresse, maskeringen som artikelförfattarna försökte sig på var dålig.
En replik på den artikeln har nu inkommit signerad Demirbag-Sten och Per Bauhn. Bauhn har flera gånger hamnat helt rätt i olika frågor, senast i debatten om Tännsjös krav på att judar ska ta avstånd från Israel. Bauhn och Demirbag-Sten kritiserar helt rätt artikelförfattarnas strävan efter att göra religionen till något mer än en privatsak:
Men är en lag mot smärtsam slakt en lag riktad mot muslimer eller är det en lag som syftar till att skydda en grupps högst bristfälliga rättigheter (djuren)? Det är - för att använda Barrys exempel - inte en lag som förbjuder muslimer att slakta djur, det är en lag som konsekvent förhindrar alla i Sverige att slakta djur på ett specifikt sätt.
Lagar är alltid diskriminerande eftersom de jämkar fler intressen mot varandra, någon kommer alltid vara "diskriminerad". Tjuven är diskriminerad gentemot husägaren och djurplågaren är diskriminerad gentemot hunden. Lagar blir först diskriminerande när de explicit utan anledning tillåter vissa att göra något och inte andra.
Om man på grund av religiösa eller kulturella seder tvingas eller känner sig tvingad till en handling som inte är förenlig med landets lagar då är det knappast lagen som förhindrar ens handlingsfrihet utan den religiösa eller kulturella seden.
Det är för att citera Barry igen: "The way in which liberalism is neutral is that it is fair". Det enda sättet att ha en rättvis och neutral lag är att göra religionen till en privatsak, ett intresse bland andra. Det den socialdemokratiska broderskapsrörelsen söker göra i antidiskrimineringens namn kommer undergräva själva målsättningen.
På samma tema: Humanistbloggen, Voter, Robsten
En replik på den artikeln har nu inkommit signerad Demirbag-Sten och Per Bauhn. Bauhn har flera gånger hamnat helt rätt i olika frågor, senast i debatten om Tännsjös krav på att judar ska ta avstånd från Israel. Bauhn och Demirbag-Sten kritiserar helt rätt artikelförfattarnas strävan efter att göra religionen till något mer än en privatsak:
Från att plädera för friheten för troende att utöva sin religion (som ingen ifrågasätter) glider man över till att hävda de troendes rätt att tvinga omgivningen att anpassa sig till deras tro. De vill att religion ska vara en grund för särskilda rättigheter. Mycket riktigt ogillar Fast, Krook, Weiderud och Wiborn också den sekulära tanken att se religion som en privatsak. De vill slå ett slag för ”en insikt om att riter, kulturell identitet och socialetik inte låter sig begränsas till den privata sfären”.Jag vill påminna om en viktig poäng som filosofiprofessorn Brian Barry förde fram i sin bok "Culture & Equality":
Once again we must insist on the crucial difference between a denial of equal opportunities to some group (for example, a law forbidding Sikhs to ride motorcycle) and a choice some people make out of that from a set of equal opportunities (for example, a choice not to ride a motorcycle) as a result of certain beliefs.Ett problem som jag sett flera gånger är att lagens "diskriminerande" effekter tas upp. När det kommer till Weiderud et al så är exemplet att lagen om religiös slakt diskriminerar troende samt att en rad andra - mer eller mindre verklighetsförankrade - förbud tyder på latent islamofobi.
Men är en lag mot smärtsam slakt en lag riktad mot muslimer eller är det en lag som syftar till att skydda en grupps högst bristfälliga rättigheter (djuren)? Det är - för att använda Barrys exempel - inte en lag som förbjuder muslimer att slakta djur, det är en lag som konsekvent förhindrar alla i Sverige att slakta djur på ett specifikt sätt.
Lagar är alltid diskriminerande eftersom de jämkar fler intressen mot varandra, någon kommer alltid vara "diskriminerad". Tjuven är diskriminerad gentemot husägaren och djurplågaren är diskriminerad gentemot hunden. Lagar blir först diskriminerande när de explicit utan anledning tillåter vissa att göra något och inte andra.
Om man på grund av religiösa eller kulturella seder tvingas eller känner sig tvingad till en handling som inte är förenlig med landets lagar då är det knappast lagen som förhindrar ens handlingsfrihet utan den religiösa eller kulturella seden.
Det är för att citera Barry igen: "The way in which liberalism is neutral is that it is fair". Det enda sättet att ha en rättvis och neutral lag är att göra religionen till en privatsak, ett intresse bland andra. Det den socialdemokratiska broderskapsrörelsen söker göra i antidiskrimineringens namn kommer undergräva själva målsättningen.
På samma tema: Humanistbloggen, Voter, Robsten