2010-08-09

Den havererade integrationsdebatten

Markus Uvell skriver på Newsmill uppfriskande tydligt om den svenska integrationsdebatten:
Burka-debatten är en sista dödsryckning från ett politiskt etablissemang som lämnat walk-over i invandringsdebatten. De etablerade partierna har inte orkat ta strid med den Sverigedemokratiska problemformuleringen, utan istället försökt tysta ner den. När SD nu allt mer närmar sig riksdagen sprider sig desperationen, och verkningslösa symbolförslag som burkaförbud lanseras.

Det som skulle behövas är något helt annat: en ordentlig diskussion om hur Sverige kan erbjuda invandrare något annat än arbetslöshet, utanförskap och kriminalitet. Mycket talar nu för att den diskussionen kommer att behöva tas medan SD sitter i riksdagen. Det kommer inte att bli lätt, men det är nödvändigt.
Uvells budskap är egentligen väldigt lätt: istället för att antingen bete sig hysteriskt, undvika diskussion eller komma med ickeförslag borde man klarsynt komma med politiska förslag som på riktigt bryter utanförskapets problem.

I elfte timmen är det givetvis försent att komma med en "ny" strategi över hur integrationsfrågorna ska tacklas.

Det bästa sättet att hantera nationalistiska och främlingsfientliga partier är att göra på samma sätt som man vinner val på i största allmänhet; genom att prata om sin egen politik och förklara varför den är bäst givet alla andra alternativ. Ibland behöver man inte krångla till det så mycket.

Tyvärr kommer vi eventuellt att bli tvungna att - som Uvell skriver - "ta debatten" med SD i riksdagen nästa gång. Jag tror till skillnad från Esbati inte att det är ett misstag att debattera integrationsfrågor (SD vinner tydligen då per automatik). Att ta debatter är inte liktydigt med att ta problemformuleringar och gör dessa till sina egna.

Kanske är det så illa att om vi inte debatterar integrationsfrågorna så avsäger vi oss förmånen att överhuvudtaget formulera problemen. Som bekant är den utan problemformuleringsprivilegium den som förlorar debatten.