2010-08-27

De rödgrönas feghet

Mona Sahlin kapitulerar för Lars Ohly och talibanerna på en och samma dag. Det är inte illa! De rödgröna har gått från att vara tydliga med att de inte är överens till att vara rörande överens om att Sverige ska ut ur Afghanistan. Uppenbarligen behöver inte Lars Ohly ens bli utrikesminister i en rödgrön regering att diktera de rödgrönas utrikespolitik.

Socialdemokraterna har här tydligt gjort ett vägval. Ett vägval som innebär att man inte har blocköverskridande enighet i tunga utrikespolitiska frågor som inbegriper svensk militär. Istället väljer man att lyssna till vänsterpartiet.

Ann Wilkens, styrelseordförande för Svenska Afghanistankommitén uttrycker det bra:
Under de senaste nio åren av utländsk intervention i Afghanistan har mycket förvisso gjorts fel men betydande framsteg har samtidigt uppnåtts, inte minst vad gäller kvinnors och barns situation. Det klaraste exemplet gäller möjligheterna till skolgång. Under talibantiden gick endast ca 600 000 barn i skola – idag är siffran uppe i över sex miljoner, varav över en tredjedel flickor.Hur dessa framsteg ska värnas och fördjupas med talibaner i centrala maktpositioner är en fråga som det internationella samfundet måste ta på djupaste allvar, under konferensen i Kabul och framöver. Den afghanska befolkningen har svikits många gånger om, både av sina egna styresmän och av omvärlden. Det uttåg som de truppbidragande länderna nu eftersträvar får inte bli ett hastverk, på kvinnors och barns bekostnad.
En militär närvaro utesluter inte bistånd, den senare delen måste utökas kraftigt. Men bistånd kan inte delas ut om det inte finns en grundläggande säkerhet i Afghanistan. Nya vägar måste hittas för att lösa de bestående säkerhetsproblemen som finns för den afghanska befolkningen. Innan det skett så är det fullständigt oacceptabelt att vi lämnar Afghanistan. Dessutom så är militär närvaro en förutsättning för att under säkra omständigheter sprida bistånd i osäkra regioner. Flera biståndsarbetare har nyligen mördats av talibanerna.

De rödgröna har bekänt färg. Socialdemokraterna har gjort något som tidigare varit helt omöjligt. Göran Persson hade aldrig accepterat att VP hade fått bestämma i en så oerhört central fråga. Det enda positiva med utspelet är att vi nu faktiskt vet vad de rödgröna står för i frågan: total brist på empati, solidaritet och ryggrad.

På samma tema: DN, SVD, DN2, SVD, SVD2, AB