I vår tidsanda finns pessimismen inbyggd. Det går inte en dag utan en larmrapport eller domedagsprofetia. På detta följer en människofientlig världsbild där vår utveckling och civilisation framställs som en oönskad sjukdom på planeten.Extremer finns men i någon mån genomsyras samhällsdebatten av samhällskritik och pessimism kring vår förmåga att överleva.
På detta tema skriver Matt Ridley i boken "The Rational Optimist: How Prosperity Evolves", en bok som faktiskt menar att det bilr bättre, inte sämre. Boken recenseras i Economist:
In his new book, he challenges those nabobs of negativity who argue that the world cannot possibly feed 9 billion mouths, that Africa is destined to fail and that the planet is heading for a climate disaster. He boldly predicts that in 2110, a much bigger world population could enjoy more and better food produced on less land than is used by farming today—and even return lots of farmland to wilderness.Det är tyvärr oftast bara liberaler av olika slag som är glada framtidsoptimister. I Sverige är Johan Norberg ett lysande exempel på detta.
Det är min fasta övertygelse att mänskligheten kan utvecklas betydligt mer. Den utvecklingen bör och kan komma alla till nytta, den har potentialen att minska fattigdomen, lyfta människor ur armod och lösa många av våra gemensamma miljöproblem.
Vi kan bli fler på jorden och samtidigt föda fler, det är ingen omöjligt ekvation. Jag är övertygad om att domedagsprofeterna kommer få fel, igen.