Francis Fukuyama skriver klokt om varför finanskrisen inte har inneburit slutet för den öppna marknadsekonomin och globaliseringen:
Men en viktig slutsats vi kommer att dra av finanskrisen: den globala ekonomin eller finansmarknaden stängdes inte ner. Globaliseringen kommer inte ersättas av en entydig motrörelse som enbart nationaliserar och bryter ner globala ekonomiska flöden. Det är positivt.
Mitt i finanskrisen var det många på både på vänster och den extrema högerkanten som såg en möjlighet i krisen. Lite ironiskt blev Naomi Kleins bok om ekonomiska kriser helt sann fast för vänstern: i den ekonomiska krisen såg man det gyllene tillfället (för att parafrasera titeln på Hans Abrahamssons bok)
Visst finns det tecken på att många regeringar har lagt till sig med en globaliseringsfientlig retorik (se ex Sarkozy i Frankrike) men man får vänta länge efter tecken på att den mögliga protektionismen gör något segertåg. Det är i varje fall inte värre ställt med "frihandeln" nu än för några år sedan.
Den globala kapitalismen dog inte, lika lite som globaliseringen. När allt kommer omkring om något decennium kan vi nog vara ganska tacksamma för det.
This time around, while the legitimacy of the global system may have been bruised, it did not break. China and India, the two largest emerging players, haven't abandoned the openness to markets that helped them to grow so rapidly in the first place. Noisy populists like Venezuela's Hugo Chávez and Iran's Mahmoud Ahmadinejad may rail against globalization and U.S.-style capitalism. But they started these antics before the crisis began, and with the drop in oil prices, they have struggled to keep their own economies afloat. Before the crisis hit, Russia was on a roll. Today the rotten economic foundations on which Russian power rests have been rudely exposed, and Moscow has given up some of its muscle-flexing. Most nations have avoided the beggar-thy-neighbor protectionist policies of the 1930s.Vi är långt ifrån en total återhämtning efter finanskrisen. Troligtvis kommer vi bli vittne till flera lokala bubblor som spricker, den Grekiska är troligtvis bara den senaste. Det finns en rad ekonomier som med hjälp av låga räntor, stora lån och slösaktig offentlig politik försatt sig i prekära situationer.
Men en viktig slutsats vi kommer att dra av finanskrisen: den globala ekonomin eller finansmarknaden stängdes inte ner. Globaliseringen kommer inte ersättas av en entydig motrörelse som enbart nationaliserar och bryter ner globala ekonomiska flöden. Det är positivt.
Mitt i finanskrisen var det många på både på vänster och den extrema högerkanten som såg en möjlighet i krisen. Lite ironiskt blev Naomi Kleins bok om ekonomiska kriser helt sann fast för vänstern: i den ekonomiska krisen såg man det gyllene tillfället (för att parafrasera titeln på Hans Abrahamssons bok)
Visst finns det tecken på att många regeringar har lagt till sig med en globaliseringsfientlig retorik (se ex Sarkozy i Frankrike) men man får vänta länge efter tecken på att den mögliga protektionismen gör något segertåg. Det är i varje fall inte värre ställt med "frihandeln" nu än för några år sedan.
Den globala kapitalismen dog inte, lika lite som globaliseringen. När allt kommer omkring om något decennium kan vi nog vara ganska tacksamma för det.