Torbjörn "Gomulka" Tännsjö upprepar sitt krav på att judar och "i synnerhet" judiska organisationer ska ta avstånd från staten israels förehavanden. Dessutom menar Tännsjö att kravet på judar att ta avstånd från Israel är identiskt med kravet på socialister att ta avstånd från Sovjetunionen. Tännsjö är mycket pedagogisk och jämför även med kravet på att alla:
/.../ som försvär sig till Heideggers filosofi klargör hur hon förhåller sig till nazismen.Innan jag bemöter detta unnar jag mig att ställa samma fråga som Tännsjö ställde i sitt svar till Bauhn: Hur fasiken blev du professor?
Håller liknelsen till kommunister? Eller mellan Heideggerianer och judar?
För det första är kommunismen en ideologi samt en vetenskaplig historiesyn, i förlängningen en av flera partitillhörigheter. Det är således ett frivilligt ställningstagande, en livsåskådning som är tydligt avgränsad. Att försvära sig till Heideggers idéer kräver även det en högst frivillig insats.
Stödjer du som kommunist Sovjetunionen då kommer du ifrågasättas. Mig veterligen har ingen heller fötts till kommunist. Vissa vill säkert tro detta men det är en annan fråga. Är du "aktiv" och öppen Stalinist och Heideggerian då kommer vissa säkerligen ifrågasätta en. Huruvida det senare är rimligt tåls att diskuteras i ett helt annat inlägg.
Att vara jude kan vara en kulturell, nationell och religiös tillhörighet. Tillhörigheten behöver inte reduceras ner till en enskild aspekt men är inte heller begränsad till en given kombination. Vem som "objektivt" betraktas som jude skiljer sig även åt beroende på religiös trosinriktning men även församling. Den subjektiva upplevelser kan inte heller uteslutas.
Vad är skillnaden då?
Man kan leva hela sitt liv som jude utan att för den delen öppet manifestera eller hysa vidare "judiska" åsikter eller delta i kulturella eller religiösa seder eller riter. Trots detta kan man enligt andra uppfattas som jude. Man kan födas in i en judisk gemenskap utan att leva ett judiskt liv. Dessa personer har dock på grund av sin släkttillhörighet ändå kravet på att ta avstånd från ett land de aldrig besökt, en statsmakt de saknar relation till eller associerar sig till varken ideologiskt eller kulturellt. På grund av blodsband avkrävs de ställningstagande från Tännsjö.
Tännsjö gör ingen skillnad mellan de som fötts in till det judiska och de som aktivt i sitt vuxenliv propagerar för en politisk ideologi eller filosofisk position. På samma sätt som den polska kommunistledaren Wladyslaw Gomulka krävde av judar i polen att de deklarerade sin inställning till ett land de aldrig besökt eller förhållit sig till.
Att leva som jude är inte ett implicit ställningstagande för staten israel. Judendomen och det judiska folket existerade ett par tusen år innan den moderna nationalstaten israel skapades. Inget i den judiska religionen förutsätter ett stöd eller en relation till en modern nationalstat.
Tännsjös argumentation stödjer sig på det bärande argumentet att israel har något som helst att göra med judisk religion eller kulturell tillhörighet, detta förutsätts definitivt inte av varken religionen eller någon annat.
Om det vore så att en kommunist vill införa tvångskollektivisering av svenska jordbruk då är det givetvis befogat att fråga hur kommunisten förhåller sig till den ukrainska svälten under 30-talet.
Om man öppet är en israelvän och propagerar för den israeliska staten då är det givetvis rimligt att man tillfrågas när något händer i israel - oavsett ens härkomst.
Tännsjö går Avigdor Liebermans intressen när han forcerar en koppling mellan diasporan och israel och avkräver diasporan ansvar för den israeliska staten. Men att vara jude behöver inte vara ett politiskt ställningstagande, inte heller en politisk eller filosofisk position. För vissa är det en saknad förhud och ett judiskt namn, inget mer.
Men menar då Tännsjö att "judendomen" är en ideologi som man varken föds eller växer upp till utan är något man tar ställning och att ens "judiska" agerande på något sätt måste förhålla sig till staten israel? Än en gång förutsätter detta att man accepterar att israel talar för alla judar och att man har något som helst ansvar att förneka detta eller förhålla sig till statens politiska beslut.
Tännsjös fortsatta argumentation avslöjar bara mer och mer av hans ideologiska förebilder, en salig blandning av Avigdor Liebermans nationalistiska inställning till det judiska och Gomulkas kommunistiska sammanblandning av sionismen och det judiska. Vänsterpartiet är en evig pinata som aldrig slutar släppa ur sig dumheter.