Miljöpartiet de isolationistiska

Jag har tidigare pekat på den farliga nolltolerans Maria Wetterstrand uppvisar mot allt som andas GMO. När Wetterstrand fick en fråga om GMO-produkter så var svaret direkt:

"Förespråkarna menar att man ska låta konsumenterna själva välja när de står framför butikshyllorna…"

"-Nej, man ska inte få välja att köpa livsmedel som innehåller GMO därför att det finns alldeles för stora risker med att plantera ut dem. Det ansvaret måste vi politiker ta, och stoppa de kommersiella odlingarna av GMO-grödor."

Jag kommenterade:

Om omsorgen är om vår alltmer tätbefolkade jord och möjligheten att föda alla människor då behövs det en utveckling av jordbruket. Det är oundvikligt om vi inte vill utarma jordens resurser eller ha massvält. Under de senaste 40 åren har odlingsvolymer på många ställen ökat dramatiskt, inte sällan med GMO-tekniker.

Jag förnekar inte att man måste vara varsam och ha en god forskning på området. Men att som Wetterstrand rakt av avvisa teknologi som skulle kunna rädda miljoner människoliv och bevara jordens natur och resurser är obehagligt. Wetterstrand är tydlig med sin bristande verklighetsanknytning i intervjun:

"Ett av bioteknikbranschens argument är att GMO-grödorna minskar behovet av kemisk bekämpning. Är det något som bevekar en miljöpolitiker?"

-Nej, och dessutom råder det delade meningar om deras argument. Jag förordar istället en total övergång till ett ekologiskt lantbruk där man inte använder några gifter överhuvudtaget."

Nu har Per Altenberg uppmärksammat Peter Erikssons protektionistiska inställning till jordbruk:

Den 26 maj i år tog Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson ställning för matprotektionism och självförsörjning i jordbrukspolitiken när han talade på LRF-stämman. Så här sa han då:

"Svensk jordbruksproduktion måste öka. Den nuvarande utvecklingen med alltmer importerad mat är farlig."För att ingen skulle missa budskapet följde han för säkerhets skull upp uttalandet i en debattartikel i UNT den 10 juni:

"En rimlig utgångspunkt för en sådan [livsmedelsstrategi] är att vi kommer att behöva producera en större andel av vår mat här hemma i Sverige. Det är en solidaritetsfråga, men också ett egenintresse."

Miljöpartiets framtida Sverige är definitivt inte mitt Sverige. Miljöpartiet står för en nationalistiskt färgad jordbruksisolationism. Teknologisk utveckling som kan förhindra svält förkastas som farlig eller onaturlig.

Globalisering och internationell handel med jordbruksprodukter, en sektor som har chansen att lyfta många länder ur fattigdom förkastas av Eriksson med önskan om att mer ska vara lokalt producerat.

Det är precis den här kombinationen av välmenande ekologism, ekonomisk nationalism och teknikfientlighet som cementerar fast jordbrukssubventionerna i EU. Miljöpartisterna verkar mena så väl men i sin gröna idealism gömmer sig framstegsfientlighet och en skepsis mot den globala handeln.