Niklas Orrenius har en mycket läsvärd artikel i Sydsvenskan om Folkpartiet i Lund. Främst är artikeln baserad intervjuer på med bl.a Mark Klamberg och tidigare nämnda Andreas Bergh:
Anledningen att jag en gång i tiden upptäckte att jag var liberal, och sedermera blev aktiv i LUF och Folkpartiet var just maggropskänslor - inte någon konkret sakfråga. En känsla för att FP främst representerade frihetliga ideal när det kom till utrikespolitik, migrationspolitik och de sociala frågorna. När nu bilden av FP förändrats då finns det en risk att dessa värden försvinner från partiets varumärke, trots att man i sakfrågorna inte ändrat ståndpunkt. Men det man inte ser det finns inte.
Snabbt upptäcker man däremot att man inte alltid är med i ett parti för vad det står för utan vad man önskar att det stod för. Annorlunda är det inte med FP som jag verkligen vill ska vara en liberal röst i Sverige.
Vi talar om en sak som Mark Klamberg berättat på telefon: att de många polsk-judiska familjer som kom till Lund i slutet på 60-talet nästan samtliga blev övertygade folkpartister. Klamberg kommer själv från en sådan familj.Känner själv igen mig i mycket av det som skrivs. På senare tid har jag alltmer insett att det är min bakgrund i just Östeuropa kombinerat med frihetliga värderingar hos familj och släkt är det som skapat politisk vilja.
– Människor röstar mycket baserat på känsla, inte på enskilda förslag från partierna, säger Sverker Oredsson.
– De här polsk-judiska invandrarna letade nog efter ett frihetligt, klart anti-kommunistiskt parti som var tydligt tolerant och välkomnande. Då är det inte långt till Folkpartiet.
Anledningen att jag en gång i tiden upptäckte att jag var liberal, och sedermera blev aktiv i LUF och Folkpartiet var just maggropskänslor - inte någon konkret sakfråga. En känsla för att FP främst representerade frihetliga ideal när det kom till utrikespolitik, migrationspolitik och de sociala frågorna. När nu bilden av FP förändrats då finns det en risk att dessa värden försvinner från partiets varumärke, trots att man i sakfrågorna inte ändrat ståndpunkt. Men det man inte ser det finns inte.
Snabbt upptäcker man däremot att man inte alltid är med i ett parti för vad det står för utan vad man önskar att det stod för. Annorlunda är det inte med FP som jag verkligen vill ska vara en liberal röst i Sverige.