Sanna Rayman skriver på SvD:s ledarblogg ett ganska utförligt inlägg om debatten kring Lars Vilks och kritik av religion. Bland annat lyfter hon den mycket intressanta aspekten om vem som ska ha rätt att kritisera religioner:
Att, som Mattias Gardell gör, hävda att kritiken av en religion endast kan tas på allvar eller ens accepteras om den kommer "inifrån" är befängt. Här vilar en oerhört obehaglig människosyn där människan målas upp som oförmögen att se utanför ett mycket snävt gruppbaserat och självupptaget egenintresse. Som om vi aldrig skulle kunna bry oss om yttrandefriheter eller rättigheter annat än för dem som är oss på pricken lika.