Kränkta grupper

Missa inte Andreas Johansson Heinös klarsynta analys av Vilksaffären,

Värre är det för dem som vill se föreläsningen som ett exempel på kränkning av muslimer. Antingen måste man argumentera för att de som avbröt föreläsningen representerar gruppen muslimer (i betydelsen att detta skulle vara en väntad reaktion från en ”genomsnittlig muslim”), vilket i sig är ytterst problematiskt. Eller, än värre, måste man helt bortse från vad Lars Vilks faktiskt gjorde under den knappa kvart han tilläts hålla på och istället argumentera för att Vilks genom sin blotta närvaro utgör ett kränkande inslag. Då är man så förblindad av symbolen Lars Vilks att man faktiskt inte ser nyktert på det som har inträffat.

Det är ett samhälleligt problem att människor utsätts för kränkningar, bland annat på grund av sin religiösa tro. Det är också ett samhälleligt problem att yttrandefriheten hotas. Lars Vilks föreläsning i Uppsala var ett exempel på det sistnämnda problemet, inte det förstnämnda

Försvaret för Vilks är inte nödvändigtvis ett försvar för vad han faktiskt säger, det kan man ha olika åsikter om. Men tydligt har varit att Vilks föreläsning inte består av någon hets mot gruppen muslimer. Vad man ofta missar i debatter när man påstår att en hel grupp är kränkt är den implicita kollektivisering av gruppen.

Genom att utgå från vad som bör vara en kränkning för en hel grupp har man indirekt definierat gruppens egenskaper, åsikter och känslor. Den andre reduceras till summans av sina religiösa och kulturella egenskaper, om inte det är en kränkning av väldigt många individer så vet jag inte vad som är.