Göran Greider efterfrågade på Newsmill dels ett ideologiskt samtal inom offentligheten. Där höll jag med honom och menar själv att politiken måste kunna vara både samhällsbärande och långsiktigt meningsfull.Men Greider menade även att Socialismen har blivit andefattig, att man kämpar på marginalerna och på liberalismens villkor. Jag håller med. Det är ofta liberala problemformuleringar som råder och det skapar problem för en ideologi som säger sig helt vilja ersätta rådande samhällssystem med ett annat.
Givetvis kan inte socialismen ersätta dagens samhällssystem om de enda konflikter och motsättningar man prioriterar är de som det rådande systemet erkänner och formulerar.
Men finns det inte en annan väldigt aktuell bov i dramat? Slavoj Zizek uppmärksammar den boven i dokumentären om honom själv,
Think about the strangeness of today's situation. Thirty, forty years ago, we were still debating about what the future will be: communist, fascist, capitalist, whatever. Today, nobody even debates these issues. We all silently accept global capitalism is here to stay. On the other hand, we are obsessed with cosmic catastrophes: the whole life on earth disintegrating, because of some virus, because of an asteroid hitting the earth, and so on. So the paradox is, that it's much easier to imagine the end of all life on earth than a much more modest radical change in capitalism.Ekologismens problemformuleringar har man provat att sammanfoga med socialismen. Problemet blir att man i bästa fall landar i en utvecklingsfientlig diskurs - det moderna samhället med sin konsumtion och rikedom är hotet - i värsta fall handlar det om rent människoförakt.
Det är tydligt att alliansen med de gröna inte är fruktbar för vänstern. Fler och fler unga väljer att skippa den ideologiska socialismen till förmån för lätt och lekfull grön social-(?)liberalism.
Problemformuleringar ersätts och istället för klasskamp och kapitalismens avskaffande diskuterar huruivida modernisering och industrialisering är hot mot planetens överlevnad. Marx, som alltid välkomnade välståndsökning och kapitalismens framstag (de fyllde en funktion för revolutionen) vänder sig nog ångestfyllt i sin grav.
I höstas anordnade Ung Allians ett seminarium på Gymnasieskolan Spyken i Lund. Intressant var att efter debatten så var de vanliga kritiska frågorna inte främst av en socialistisk, syndikalistisk eller marxistisk natur - snarare var det den förestående apokalypsen som var huvudproblemet. Globaliseringen, kapitalismen och storföretagen var lika hemska men av andra anledningar. Välstånd, fattigdom, svält var inte viktiga frågor så länge apokalypsen hängde över oss.
Kanske är protesterna mot det moderna samhället det som kommit att bli vänsterns raison d'être. När framträdande vänsterprofiler samlas för att diskutera om tillväxt ens är önskvärt (Bland annat Greider!) då undrar man om den där ideologiska visionen - som Greider efterfrågar - redan är formulerad.
Se även: Riskbloggen, Ingdahl, Sub Umbra, Erixon, Pophöger, Ldkpg-soc, Daniel Suhonen.