Debattören Ayaan Hirsi Ali behandlas väldigt sparsamt i den svenska debatten. Antingen är det tystnad eller sammanblandning med främlingsfientlighet som är på tapeten.
Hirsi Ali gjorde sig känd som väldigt frispråkig kritiker av islam, islamism och den djuprotade konservatism hon menade att den muslimska världen alltjämt står för.
Det händer sällan att vi i Sverige deltar i internationellt viktiga debatter, eller ens försöker få en insyn i dessa. Ett undantag är Axess TV (och magasin) som exempelvis sände en debatt mellan Ayaan Hirsi Ali och Timothy Garton Ash.
I dagarna släpps en bok, "The flight of intelectuals" där frågan ställs om varför Salman Rushdie försvarades så envist i väst medan Hirsi Ali får kalla handen. Ron Rosenbaum på Slate skriver:
Rushdies kritik var helt klart mer subtil, reaktionen det motsatta. Frågan är om försvaret av Rushdie säger mer om attitydförändringen i väst än om själva innehållet i kritiken mot religion?
Hirsi Ali är inte ensam. Även Wafa Sultan har gjort sig till en väldigt öppen kritiker av Islam i en rad olika sammanhang.
I Sverige har tongångarna emellanåt varit hårda. När en invandrare uttalar sig negativt om hemlandets kultur och religion kommer direkt anklagelser om att vara "husneger" eller "nyttig idiot" för främlingsfientliga vita nationalister. En mogen diskussion kring det Hirsi Ali säger är vi kanske inte redo för än. Men när det sker är det viktigt att tänka på att man givetvis inte behöver acceptera allt hon säger. Själv tycker jag en rad idéer hon har är auktoritära, illiberala och motverkar sitt egentliga syfte.
Hirsi Ali gjorde sig känd som väldigt frispråkig kritiker av islam, islamism och den djuprotade konservatism hon menade att den muslimska världen alltjämt står för.
Det händer sällan att vi i Sverige deltar i internationellt viktiga debatter, eller ens försöker få en insyn i dessa. Ett undantag är Axess TV (och magasin) som exempelvis sände en debatt mellan Ayaan Hirsi Ali och Timothy Garton Ash.
I dagarna släpps en bok, "The flight of intelectuals" där frågan ställs om varför Salman Rushdie försvarades så envist i väst medan Hirsi Ali får kalla handen. Ron Rosenbaum på Slate skriver:
By the "flight of the intellectuals," Berman means their flight from the values they espoused when defending Salman Rushdie in 1989, and their sniping, snarking, and subverting Ayaan Hirsi Ali this century. Is it just that she's not one of the boys? Berman suggests that a combination of colonial guilt and colonial superiority is at work here, that Western intellectuals fear the direct criticism of other cultures, which Hirsi does in a more direct and literal way than Rushdie's literary excursions.
Rushdies kritik var helt klart mer subtil, reaktionen det motsatta. Frågan är om försvaret av Rushdie säger mer om attitydförändringen i väst än om själva innehållet i kritiken mot religion?
Hirsi Ali är inte ensam. Även Wafa Sultan har gjort sig till en väldigt öppen kritiker av Islam i en rad olika sammanhang.
I Sverige har tongångarna emellanåt varit hårda. När en invandrare uttalar sig negativt om hemlandets kultur och religion kommer direkt anklagelser om att vara "husneger" eller "nyttig idiot" för främlingsfientliga vita nationalister. En mogen diskussion kring det Hirsi Ali säger är vi kanske inte redo för än. Men när det sker är det viktigt att tänka på att man givetvis inte behöver acceptera allt hon säger. Själv tycker jag en rad idéer hon har är auktoritära, illiberala och motverkar sitt egentliga syfte.