Andreas Johansson Heinö, forskare vid statsvetenskapliga institutionen i Göteborg påminner om att det är fem år sedan regissören Theo van Gogh mördades i Amsterdam. Vad som är viktigare är att Heinö påpekar hur kontroversiella och radikala personer som van Gogh är ett "lackmusprov för det toleranta samhället". Dvs att när provokativa personer som van Gogh kan röra sig fritt i ett samhälle, ja då kan det i sanning kallas tolerant.Vi måste påminnas om att det finns politiker i Europa som sökt ett begränsande av yttrandefriheten för att säkra "husfreden" mellan olika etniska, kulturella och religiösa grupper. Ett exempel är Lord Scarman i Storbrittanien som efter Salman Rushdieaffären menade att "legislation extending [the offense of blasphemy] to protect the religious beliefs and feelings of non-Christians" behövs för att "safeguard the tranquility of the kingdom". Liknande röster har hörts i Sverige, skribenten Nabila menade för ett par år sedan i en Metrokrönika att yttrandefriheten inte bör få nyttjas för att kränka religionsfriheten (hur det nu går till rent praktiskt vet jag inte).
Oavsett vad man tyckte om van Gogh är det givetvis viktigt att yttrandefriheten säkerställs. Detta gäller även för främlingsfientliga krafter som SD eller radikala religiösa grupperingar och individer. Ska vi bygga ett i sanning tolerant samhälle är det centralt att även de av allmänheten minst omtyckta grupperna åtnjuter samhällets skydd att yttra sig utan rädsla för repressalier.