Roland Poirer Martinsson, chef på Timbro skriver ett par tips till Göran Hägglund och kristdemokraterna. Vanligtvis försöker Martinsson kritisera liberalismen på olika sätt (med blandad framgång bör tilläggas). Nu gör han ett försöka att mjuka upp bilden av kristdemokraterna. Tyvärr ser jag inget nytt i hans förhoppningar och inte heller något som inte redan finns inom alliansens liberala falang. Vilken roll kan egentligen ett i grunden värdekonservativt parti ha i en i huvudsak liberal allians?Konservativa bör endast vara aktuella som samarbetspartners för liberaler om de är av den pragmatiska sorten snarare än den värdekonservativa och idealistiska. Med pragmatisk konservatism menas en konservatism som främst tar sig i uttryck i den försiktiga förändringen av samhället. Bevarandet av viktiga samhällsinstitutioner och en allmän försiktighet i det politiska förhållningssättet står i centrum. Denna konservatism kanske rentav är nödvändig. Den står dock inte i kontrast mot de andra borgerliga partierna. Det finns pragmatiska konservativa inom alla partier, inte minst inom Folkpartiet. Där tar det sig i uttryck på samma sätt som det gör inom Kristdemokraterna, genom en försiktighet gentemot politisk förändring.
Den konservatism som måste belysas och som i alla avseenden står lika långt ifrån liberalism som vänsterpartistisk planekonomi är den idealistiska värdekonservatismen. I Martinssons tips till Hägglund kommer ett par bra råd; fokus på skolor och integration av invandrare genom arbetsmarknad och inte bidragssystem. Det är dock inga nyheter och inget som inte redan finns representerat inom alliansen. Om den pragmatiska konservatismen redan finns representerad inom alliansen återstår då endast den idealistiska konservatismen. Vad händer med partiets varumärke om man lämnar den senare inriktningen?
Om Hägglunds förhoppning är att slippa statliga verk som sysslar med normkritik måste det givetvis vara lika oönskat med en stat som premierar vissa familjevärden eller kulturella institutioner. Visst kan liberalismen samexistera med konservativa inom alliansen, oavsett politisk färg. Men de kan och bör endast samexistera i vad de inte vill göra politiskt snarare än vad de vill göra politiskt. Det är endast denna "lämna oss ifred konservatism" som har en plats i alliansen. Det är givetvis i kritiken mot vänsterns förbudsiver och sociala ingenjörskonst som konservativa och liberala på riktigt kan hitta varandra. Denna kritik och motsatta förhållningssätt till politikens roll får dock aldrig spilla över till ett borgerligt dito av social ingenjörskonst, vare sig det är socialliberal paternalism eller konservativ idealism. Om Kristdemokraterna har lämnat den senare är det välkommet, men har man inte då lämnat den enda form av konservatism som inte redan finns representerad hos andra allianspartier?
Läs även andra bloggares åsikter om Kristdemokraterna, konservatism, Göran Hägglund