Mycket bra invändningar kommer från Luf Lund mot mitt inlägg om att införa en författningsdomstol. Jag ska i korthet försöka besvara vissa av invändningarna här.När jag skrev artikeln kunde jag av utrymmesskäl tyvärr inte ta upp alla de relevanta frågor som lyfts av Luf Lund. Kärnan i min artikel är att det vore bra om det fanns större möjlighet att pröva lagars grundlagsenlighet i Sverige. Om det skulle göras i det nuvarande domstolsväsendet, genom ett avskaffande av uppenbarhetsrekvisitet och andra reformer som skulle öka möjligheten till abstrakt normprövning, eller i en särskild domstol, är egentligen sekundärt.
Luf har tagit ställning för en separat författningsdomstol och jag ser också det som den mest praktiska lösningen. Det skulle också ge rättighetsfrågorna en särskild ställning i rättsutövningens sfär. Självklart behövs också en förstärkning av de individuella rättigheternas ställning i grundlagen samtidigt.
Vad gäller FRA är min uppfattning att en abstrakt normprövning hade hindrat potentiella rättighetskränkningar, utan att man behövt gå till domstol med något enskilt fall. En författningsdomstol skulle också kunna beakta Europakonventionens dimension på ett bättre sätt än vanliga domstolar, vilket är synnerligen relevant i FRA-fallet. Det var också bedömningen hos en av Lagrådets ledamöter när han bedömde innehållet i det ursprungliga FRA-förslaget i februari 2007, han skrev att det skulle krävas rättslig förhandsprövning för att uppfylla EKMR:s krav.