Om man under början av 2000-talet befann sig någonstans i tonåren och kanske läste en dagstidning eller såg på nyheterna kunde man inte undgå den lätt apokalyptiska stämningen under alla politiska toppmöten. Den nya multipolära världsordningen som ersatte motsatsförhållandet och den bipolära världsordningen mellan USA/Sovjet föll inte alla i smaken. I synnerhet inte när det visade sig att såväl demokratier som diktaturer satte sig ner och skulle förhandla fram frihandelsavtal. Under början av 00-talet tog en ny politisk vänstervåg form.I samklang med de enorma protesterna och den "nya" rörelsen kom givetvis en våg av musik. Det ska sägas att mycket av musiken rent formmässigt var gammal skåpmat: reggae, olika varianter av hiphop samt fusioner mellan electronica och punk. Exempel på det sista exemplet kommer i form av Atari teenage riot som 1999 (fäst er inte vid årtalet!) fick för en revolutionär det gyllene tillfället att tonsätta en kravall - ett kännetecken för det tidiga 00-talet,
Move! I shout it out loud! / Were radical and were proud of it... /Change the things - together we stand and load the gun and make em swing! /Love is a wonderful thing - a secret - a game /And I sing the song of freedom to hate! /Try to think international! (text från "Destroy 2000 years of culture")
Till ATR kan även Asian dub foundation räknas. Låten Fortress Europe från skivan Enemy of the enemy (2003) fångar på ett bra sätt den känsla som präglade demonstrationerna i Göteborg 2001,
"People caught up in red tape nightmare / Break out of the detention centres /Cut the wires and tear up the vouchers / People get ready it's time to wake up /Tear down the walls of Fortress Europe".
Låtarna jag länkar här är inget specifikt 00-tals fenomen, redan tio år tidigare pysslade artister som Jello Biafra (Dead Kennedys) och Consolidated med liknande stilar och åsikter. Gemensamt för banden är alla att de sökte quick fixes på alla världens orättvisor. Att bli klok på en ny världsordning är ingen liten uppgift och till viss del spelade de här banden en roll att försöka omformulera problemen och lösningarna.
Märkligt nog förändrades lite i världsbilden mellan 1990 och 2003, USA och de multinationella företagen fortsatte spela rollen som bovar i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Motståndaren utpekades som globaliserad och därför måste motståndet vara globalt löd mottot. Detta knyter på något sätt samman säcken för det tidiga 2000-talet "nya" motstånd underifrån. Antonio Negri - av vissa ansedd som en Marx för 2000-talet menade i en intervju med New Statesman att,
"The protesters at Seattle are not unsympathetic. They don't stand for anything. They don't have a programme. But what is important is that they have found a space for a different politics - a global politics."
En rörelse som faktiskt innehöll ett par spännande element (kampen mot nationalstatens gränser och stödet till demokratiska gräsrotsrörelser i ex Sydamerika) blev snabbt så uppblåst och självgod att allt mellan Michael Moorska konspirationsteorier till besinningslöst hat mot EU samsades. Möjligen är det så att det enda varaktiga (och kanske positiva) från denna korta period är att politisk aktivism på ett nytt sätt blev global som Negri säger.
Naomi Klein som slog igenom 2001 med No Logo har fortsatt att proklamera sanningen om den nyliberela världsordningen (vissa fiender försvinner aldrig), senast med "Chockdoktrinen". Den sista en bra sammanfattning av den kritik som förekom bland demonstranterna. Sedan början av det kaotiska 00-talet har dock mycket förändrats. Numera hålls politiska toppmöten på tryggt avstånd från presumtiva manifestationer och kravaller. För vissa av oss som då var tonåringar var kravallerna i Göteborg, Genua och Seattle en vattendelare. Man blev medveten om de globala perspektiven men insåg samtidigt att den nyfunna revolutionsromantiken var ganska unken. Motståndet blev till slut så ofokuserat att det enda som återstod var ordet motstånd. Mot vad? Tja, allt som den rådande maktordningen stod för. Den brokiga folkrörelse som var aktiv under tidigt 00-tal i Sverige har sedan dess minskat sin intensitet utåt. Nerbrända bilar, maskerade proffsligister med Leninflaggor blev hastigt det enda man associerade med rörelsen.
Läs även andra bloggares åsikter om Atari Teenage riot, kravaller, antiglobalisering, vänstern