Låt mig göra ett tankeexperiment: det går både att inse Sovjetunionen var en regim med massmord på samvetet samtidigt som det var Sovjetunionens folk vars offer var den överväldigande största anledningen att Nazityskland förlorade andra världskriget. Visst kan dessa två tankar samexistera i ens medvetande? Självklart. Även om man råkar kalla sig liberal, borgerlig eller höger är det inget problem att förstå att den huvudsakliga anledningen att Nazityskland föll var röda armén, inte landstigningarna i Normandie.
Så långt är jag för en gångs skull enig med Åsa Linderborg när hon uppmanar den tyckande klassen att tacka röda armén. Men som brukligt är med Linderborg följer även en obehaglig kommunistrevisionistisk rap när historia ska beskrivas. För varje mening jag läser av Linderborg faller hakan tills lederna värker.
Läs exempelvis följande:
I tjugofem år har högern försökt skriva om andra världskrigets historia, och det har man lyckats ganska bra med. Sovjets avgörande krigsinsats är helt mörklagd. Östfronten framställs som ett krig mellan två diktatorer av samma skrot och korn. Man vågar dock inte helt dra konsekvenserna av den tolkningen, eftersom man då också måste säga att västmakterna lika gärna hade kunnat alliera sig med Hitler (vilket han själv hoppades på in i det sista, en tysk-engelsk gemensam uppgörelse med ”judebolsjevismen”).
"Lika gärna hade kunnat alliera sig med Hitler?" Men vänta nu. Vem var det som faktiskt allierade sig med Hitler, levererade för krigsmakten helt nödvändiga resurser fram tills 1941, överlämnade halva Polen till Hitler och delade upp Baltikum och halva Östeuropa mellan sig och Hitler. Jo, Stalins Sovjetunionen. Molotov-Ribbentroppakten nämns inte i Linderborgs artikel och väl är väl det då artikelns premisser fallit ihop som en samling korthus. Denna pakt vars förverkligande innebar att inte bara Tyskland angrep Polen i september 1939 utan även Sovjet, några veckor efter tyskarna.
Dessutom har Linderborg gått på det i rysk media cirkulerade ryktet att Putin inte blev inbjuden till firandet av frigörelsen för 70 år sedan:
I själva verket var Putin inte bjuden, trots att det var Röda armén som öppnade lägret och ögonen på en hel värld. Att säga det, att skriva det, är nästan omöjligt.
Ingen politiker var bjuden. Auschwitzmuseets chef Bartosz Bartyzel uppgav i en intervju med Gazeta Wyborcza att de inte ville ha politiker på plats, enbart överlevare som håller tal. Detta hade givetvis Linderborg enkelt kunnat kolla, det står exempelvis på museets hemsida och Bartyzel har gett samma svar i alla intervjuer.
Men det kommer mer:
"27 miljoner sovjetmedborgare, många av dem var ukrainare, dog i det som
Hitler själv kallade för ”utrotningskrig”. Stalin svarade: Okej, vill
Hitler ha ett utrotningskrig, så ska han få det."
Helt rätt. Lidandet på den sovjetiska sidan går knappt att greppa. Men att som Linderborg få det till att Stalin på något sätt replikerade på Hitlers förbrytelser är inget annat än historieförfalskning. Stalin var nöjd med att låta Hitler ta över halva Europa och ville fram tills Operation Barbarossa drogs igång knappt tro att hans bundsförvant skulle svika honom. Under tiden hade Stalin hunnit mörda tiotusentals Ester, Lettländare, Litauer, Ukrainare och Polacker. Fördriva människor från de nyligen ockuperade områdena samt samla Polens officerskår i fångläger för att senare avrätta dem mangrant. Och hade det inte varit för Stalins naiva inställning till Tyskland, hans totala missaktning för människoliv hade det inte behövts fler än två dussin miljoner människoliv för att hindra Hitler från att driva fram över Europa. Dessutom hade Stalin redan under 1930 drivit ett framgångsrikt utrotningskrig mot Ukrainarna genom att förvägra dem spannmålsreserver och konfiskera överskott.
Helt rätt. Lidandet på den sovjetiska sidan går knappt att greppa. Men att som Linderborg få det till att Stalin på något sätt replikerade på Hitlers förbrytelser är inget annat än historieförfalskning. Stalin var nöjd med att låta Hitler ta över halva Europa och ville fram tills Operation Barbarossa drogs igång knappt tro att hans bundsförvant skulle svika honom. Under tiden hade Stalin hunnit mörda tiotusentals Ester, Lettländare, Litauer, Ukrainare och Polacker. Fördriva människor från de nyligen ockuperade områdena samt samla Polens officerskår i fångläger för att senare avrätta dem mangrant. Och hade det inte varit för Stalins naiva inställning till Tyskland, hans totala missaktning för människoliv hade det inte behövts fler än två dussin miljoner människoliv för att hindra Hitler från att driva fram över Europa. Dessutom hade Stalin redan under 1930 drivit ett framgångsrikt utrotningskrig mot Ukrainarna genom att förvägra dem spannmålsreserver och konfiskera överskott.
"Isaac Deutscher, judisk marxist och Stalins antagonist, skriver i boken Den ojudiske juden
att mellan 2,5 och 3 miljoner ryska judar på Stalins order evakuerades
från de delar av Sovjet som invaderats av Tyskland. Så räddades de
undan gaskamrarna."
Det är en ofta upprepad lögn att Stalin specifikt skulle get order om att judar skulle räddas österut. De som skickades österut var de som likt min farfar och hans syster arbetade direkt med röda armén eller på något sätt tillhörde den industri som flyttades österut en bra bit in på operation Barbarossa. Det fanns tvärtemot vad Linderborg påstår flera dekret från Stalin som gjorde gällande att civila inte skulle evakueras eftersom det var ett tecken på defaitism. På samma sätt som Röda Armén gång på gång förvägrades att göra taktiska reträtter vilket ledde till enorma inringningar som kostade mängder av människoliv. Linderborg går på en klassisk lögn att Stalin överhuvudtaget brydde sig om att specifikt rädda judar undan den tyska invasionen. Någon sådan avsikt fanns inte och de som räddade sig österut gjorde det trots regimens motstånd. Judar lyckades likt många andra civila, militärer, specialister och partiaktiva ta sig österut men det var av ren tur eller för att de tillhörde centrala industrier.
Linderborg försöker även bortförklara Stalins antisemitism med hänvisning till att: "Stalin började bli förbannad på Israel, som inte var tillräckligt följsamt". Jaså? Förklarar det massarresteringarna av judiska kulturpersonligheter i Sovjet under de första åren efter kriget, alltså innan Israel ens existerade? Stalin tolererade inte sionism eller judisk separatism i någon som helst form och kunde på sin höjd nöja sig med en usel judisk delrepublik på gränsen till Kina men inte en judisk nationalstat.
Det är nog ingen som likställer Stalins antisemitism med Hitlers som Linderborg skriver i sin artikel. Det var uppenbarligen bättre för Europas judar att Röda Armén och inte Wehrmacht vann kriget i öster. Det går även som liberal att inse detta högst elementära historiska faktum. Men det ska inte behöva betyda att man som Linderborg antingen ignorerar eller förbiser Sovjetunionens enorma brott både innan, under och efter andra världskriget. Att idealisera Sovjetunionens roll är ren historierevisionism som bara är möjlig om man som Linderborg helt raderar Molotov-Ribbentroppakten ur historieböckerna och inte med ett ord nämner sådana händelser som ockupationen av Baltstaterna 1939, invasionen av östra Polen 1939, Katyn, fördrivningen av Tatarerna, massvåldtäkterna på tyska kvinnor i slutet av kriget, fördrivningen av 15 miljoner tyskar eller massmordet på östeuropeiska oppositionella under slutet av kriget.
Det finns i Linderborgs texter om Ryssland och Ukraina hela tiden en underton av att Ryssland är missförstått, att Ukrainarna är suspekta antisemiter som inte går att lita på och att Ryssland är ett värn mot fascism och antisemitism. Den här linjen känns igen eftersom den på pricken liknar den kommunikationsplan som Putinregimen kört stenhårt på de senaste åren. De lär skåla att Sveriges största kvällstidning sväljer linjen med hull och hår.
Det är en ofta upprepad lögn att Stalin specifikt skulle get order om att judar skulle räddas österut. De som skickades österut var de som likt min farfar och hans syster arbetade direkt med röda armén eller på något sätt tillhörde den industri som flyttades österut en bra bit in på operation Barbarossa. Det fanns tvärtemot vad Linderborg påstår flera dekret från Stalin som gjorde gällande att civila inte skulle evakueras eftersom det var ett tecken på defaitism. På samma sätt som Röda Armén gång på gång förvägrades att göra taktiska reträtter vilket ledde till enorma inringningar som kostade mängder av människoliv. Linderborg går på en klassisk lögn att Stalin överhuvudtaget brydde sig om att specifikt rädda judar undan den tyska invasionen. Någon sådan avsikt fanns inte och de som räddade sig österut gjorde det trots regimens motstånd. Judar lyckades likt många andra civila, militärer, specialister och partiaktiva ta sig österut men det var av ren tur eller för att de tillhörde centrala industrier.
Linderborg försöker även bortförklara Stalins antisemitism med hänvisning till att: "Stalin började bli förbannad på Israel, som inte var tillräckligt följsamt". Jaså? Förklarar det massarresteringarna av judiska kulturpersonligheter i Sovjet under de första åren efter kriget, alltså innan Israel ens existerade? Stalin tolererade inte sionism eller judisk separatism i någon som helst form och kunde på sin höjd nöja sig med en usel judisk delrepublik på gränsen till Kina men inte en judisk nationalstat.
Det är nog ingen som likställer Stalins antisemitism med Hitlers som Linderborg skriver i sin artikel. Det var uppenbarligen bättre för Europas judar att Röda Armén och inte Wehrmacht vann kriget i öster. Det går även som liberal att inse detta högst elementära historiska faktum. Men det ska inte behöva betyda att man som Linderborg antingen ignorerar eller förbiser Sovjetunionens enorma brott både innan, under och efter andra världskriget. Att idealisera Sovjetunionens roll är ren historierevisionism som bara är möjlig om man som Linderborg helt raderar Molotov-Ribbentroppakten ur historieböckerna och inte med ett ord nämner sådana händelser som ockupationen av Baltstaterna 1939, invasionen av östra Polen 1939, Katyn, fördrivningen av Tatarerna, massvåldtäkterna på tyska kvinnor i slutet av kriget, fördrivningen av 15 miljoner tyskar eller massmordet på östeuropeiska oppositionella under slutet av kriget.
Det finns i Linderborgs texter om Ryssland och Ukraina hela tiden en underton av att Ryssland är missförstått, att Ukrainarna är suspekta antisemiter som inte går att lita på och att Ryssland är ett värn mot fascism och antisemitism. Den här linjen känns igen eftersom den på pricken liknar den kommunikationsplan som Putinregimen kört stenhårt på de senaste åren. De lär skåla att Sveriges största kvällstidning sväljer linjen med hull och hår.