2014-01-31

HD 8/11 2012

En faders insikt

Publicerad 8 november 2012 i Helsingborgs Dagblad

Min faster lämnade Polen för 30 år sedan och emigrerade till USA. Häromåret gjorde hon sitt första besök i hemlandet sedan flytten. När jag träffade henne då, för första gången någonsin, passade jag på att fråga henne vad hon mindes av sin far, min farfar, som hastigt dog 1960 när hon var 15 år gammal. Min pappa var bara två år gammal då och har därför inga minnen av honom alls.

Min faster berättade att hon inte mindes mycket mer än några små fragment. Efter sig lämnade han tre barn och sin fru, min farmor, som då försörjde och tog hand om hela familjen. Ingen lätt uppgift i efterkrigstidens Polen. Min farfar arbetade mycket och intensivt. Han var divisionsstabschef i Röda armén under andra världskriget, förlorade hela sin släkt i kriget och intog senare Berlin tillsammans med ryssarna år1945. Efter kriget var han först militär och därefter högt uppsatt statstjänsteman tills han dog.

Särskilt ett minne av min farfar är klart och tydligt hos min faster. Det var en dag när hennes pappa skulle köra henne till en ny skola i Warszawa. Han hade vid avlämnandet, bestämt och ärligt, sagt följande till henne: ”Du måste skaffa dig en utbildning, det och en ordentlig karriär. Du ska inte vara beroende av en man. Allt du gör kommer att bedömas dubbelt så hårt som när en man gör det. Därför måste du vara dubbelt så bra som alla andra.” Orden har stannat med henne hela livet. Hon återberättade dem för mig som om hon hade hört dem igår. 

Min vän Qaisar berättade för mig att få en dotter förändrar en mans perspektiv. Det sägs att föräldrar ofta ser världen genom sina barns ögon. Och vuxna män får plötsligt möjligheten att se världen genom en liten tjejs ögon. Någonstans tror jag att min farfar insåg detsamma när han, lika gammal som jag, vid 27 års ålder, blev far till en dotter. Min egen dotter är ännu väldigt liten. Varenda upptäckt hon gör av världen skänker mig euforisk glädje, jag ser vad hon ser. Jag hoppas den inlevelsen inte försvinner.

Min farfar såg i samhället omkring sig de villkor kvinnor har i livet. Han, likt jag idag, insåg att kvinnor oftare än män bedöms utifrån sin könstillhörighet, att de måste övervinna detta för att kunna bedömas som individer. Det är en värdefull insikt som förhoppningsvis många män får när de får döttrar. Faderskap är en genväg, men givetvis inte den enda vägen, till samma insikt.

Sedan ska man inte glömma att en känsla av att ha ett sämre utgångsläge mycket väl kan leda till att man faktiskt anstränger sig dubbelt så mycket. På många av de högre utbildningarna i Sverige dominerar kvinnor i dag. Flickor får bättre betyg i både grundskolan och på gymnasiet medan pojkar halkar efter. Ett mönster som består även på högskolan.

Mycket har alltså förändrats sedan min farfar gav sitt råd till min faster på 50-talet. I dag är möjligheterna för kvinnor att ta sig fram i samhället betydligt bättre än då, men på många platser i världen förväntas och tvingas kvinnor fortfarande i första hand uppfylla en roll. Det kanske kan förändras om fler män såg att deras döttrar, likt de själva, kommer växa upp med drömmar och förhoppningar som inte ryms inom könsrollens tvingande värld.

(Detta är alltså en del i att publicera alla artiklar som hittills inte hamnat på bloggen, vissa är äldre, andra nyare).
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se