2011-06-13

Moralisk indignation inför tjänstejobb

Det här med RUT och städningen verkar vara en jobbig följetong för vissa inom den svenska vänstern, sällan för vänstern i exempelvis Finland (där RUT är en ickefråga). RUT-avdraget är ur strikt marknadsekonomiskt perspektiv inte helt försvarbart. Men om man nu accepterar att staten subventionerar eller har direkta skattelättnader för vissa sektorer så får man motivera sig väldigt väl om vilka man bör ha.

Men det är inte på grundval av någon marknadsekonomisk effektivitet vänstern ogillar RUT-avdraget. Nej, det är någon klasspolitiskt neuros det hela handlar om. Åsa Linderborg bekräftar detta när hon kritiserar Johanna Koljonen för att ha städhjälp.

Jag tänker inte skriva något mer på det här temat eftersom jag kom på att jag skrev om precis detta för fyra år sedan när en vänsterbloggare, "Jag heter Nadja", var indignerad över städhjälp. Då svarade jag:
Jag har kommit underfund med att det handlar om någon form av inkonsekvent känslopolitik, för jag vet inte vilken sans och logik man använder sig när man spyr galla över människor som jobbar, och de som anställer dem.

Nadja menar mer eller mindre att det är fult att ha pengar, och sen spendera dem på tjänster. Vissa tjänster får man helt enkelt inte köpa menar Nadja. Varför exempelvis städning skulle vara en sådan men inte snickeri, eller rörmokeri, eller matlagning är det kanske kan förklaras i en framtida bloggpost?

Vad Nadja i förlängningen menar är att du inte ska köpa den där korven på korvkiosken, det är förnedrande och du kan koka din egen jävla korv hemma.

Du ska knappast gå till frissan, det är ett både monotont och smutsigt jobb, och vad f-n hindrar dig från att klippa dig själv framför spegeln på kvällen? Jävla snobb.

Och för allt i världen, köp inte den där tröjan! Den är sydd av någon stackare som säkert skulle vilja ha ett bättre jobb. Du har väl haft syslöjd förbannade borgarbracka!

Och när du på din ålders höst vill unna din viss avlastning i hemmet ska du bara skämmas! Du kan lugnt dammsuga dina egna golv och plattskärmar tills du är nittio, minst!

Gör helt enkelt aldrig något som du själv skulle kunna göra. Unna dig aldrig någon avslappning eller avlastning i ditt liv. Håll på dina pengar, de skulle - gudförbjude - kunna hamna i fickan på någon stackars arbetare, eller än värre försvinna iväg som skatt.

När man väl tänker på det så finns det en rad med tjänster och produkter som Nadja antagligen inte borde nyttja, dessa moraliskt förkastliga yrken som det är en skam att betala för.

Sen kan man undra vad Nadja i sin hastiga klassanalys föreslår att dagens städare ska göra istället för att erbjuda sin arbetskraft? Men visst, hon behöver kanske inte fundera på det eftersom hon är nyutexaminerad jurist. Det är alltid lätt att predika utan att behöva ta konsekvenserna av sitt moraliserande.
Vissa diskussioner förändras inte. De går bara i cykler.
 
Blogg listad på Bloggtoppen.se